Amulett

Emily flyttar med mamma och lillebror till gammelfarfars hus på landet, där ingen bott på många år. Gammelfarfar försvann spårlöst för många år sedan och när Emilys familj flyttar in dröjer det inte länge förrän det hörs mystiska ljud i källaren. Där hittar man porten till en parallellvärld, med hiskeliga monster som vill äta upp Emilys mamma! Tur att Emily hittat gammelfarfars stenväktar-amulett…
Det här är upptakten till ett riktigt spännande fantasy-äventyr, med ont och gott, levande robotar, mystiska krafter och vandrande hus. Berättelsen är en tecknad serie, lite manga-inspirerad, med väldigt stämningsfulla bilder. Det vilar en lite mörk, drömsk och mystisk stämning över äventyret,  som till stor del bärs fram av bilderna. Texten består enbart av korta dialoger i pratbubblor, och många bildrutor har ingen text alls. Det gör Amulett till en mycket lättläst bok om man har svårt att läsa text. Här handlar det om bildläsning, vilket ställer andra krav på läsaren. Handlingen är inte glasklar, och vid bokens slut är vi mitt i ett spännande äventyr. Det ska förstås komma en uppföljare så vi får se ur det går, det ska bli en trilogi. Det ska bli spännande att se hur Kazu Kibuishi bygger sin fantasy-värld Alledia, och hur det ska gå för Emily och hennes öde som Stenväktare.
Bokförlaget Hegas specialiserar sig på lättlästa böcker för barn i olika åldrar, och ger också ut tecknade böcker. Kul tycker jag, för litteratur handlar om så mycket mer än att läsa text. Boken riktar sig till barn från tio år och ligger på nivå tre enligt Hegas svårighets-indelning. Det är ”för dig som vill ha ett språk som ligger ganska nära talspråket”. På Hegas hemsida finns också ”Läsnycklar” till boken, för lärare som vill arbeta med boken i skolan till exempel. Jag tycker den här boken är ett bra exempel på lättläst litteratur för de lite större barnen, utan att på något sätt vara tillrättalagd eller förenklad.