Är det sant? Är det du?

Redan nu, trots att min roman inte släppts än, får jag ideligen frågan om det är sant? Är det verkligen fiction? Hur mycket är sant då? Du bodde ju också i Bangladesh…

Jag svarar alltid att det är en roman, det är en saga, allting är hittepå och på låtsas, en fantasi och en serie lögner och ljug. Inga av de människor som du möter i romanen finns på riktigt, men… däremot. Däremot rör sig ju min berättelse i en värld som jag känner väl, mycket väl. Händelserna ligger ofta väldigt nära verkligheten och sannolikhetshalten i hela romanen är hög. Allt detta kan hända, har kanske redan hänt, eller kommer snart att hända. Ingen som bott i Bangladesh eller är från Bangladesh kommer att känna sig speciellt förvånad över någonting i min berättelse, varken från den delen som handlar om svenskarnas ex-pat liv eller bengalernas byliv.  Möjligtvis har jag gjort livet där lite mjukare, trevligare och rimligare än vad som verkligen är fallet. Verkligheten i ett land som Bangladesh  behöver friseras lite för att man ska orka med det…Vad som dock känns viktigt att säga, såhär någon månad innan boksläpp, är att inga människor som gestaltas i romanen finns på riktigt. Naturligtvis blir man inspirerad av människor man möter här och där, men ingen kommer att gå runt och känna att de är Moberg, Siv eller Mina . Jag har gestaltat och gett mig själv full frihet som författare. Det är min berättelse, mitt Bangladesh. Välkommen dit.