Boksmälla

Nöjd debutant.

Onsdagen inleddes med antiklimax: boken var inte recenserad i någon av de stora dagstidningarna. Jag vet ju att man inte riktigt kan vänta sig det. Men ändå.

Ganska snabbt uppvägdes det dock av till exempel det här, det här och det här. Några var inte lika imponerade, men på själva debutdagen är sånt inte relevant (och SvD togs igen igår). Hurra!

För att jag inte skulle sitta inne och googla recensioner hela dagen drog jag och mannen in till stan. Vi drack kaffe och jag tjuvlyssnade medan Jenny Jägerfeld två bord bort blev intervjuad om hur det är att vara både psykolog och författare. Det kändes fint. Ett passande tema för dagen.

Utsikten från Brombergs.

Vid ett tillfälle bröt jag mot mitt självpålagda internetförbud. Då hittade jag ett par recensioner till. Plus ett – vad ska man kalla det – fanmail? Från en kritiker. Jag väljer att kalla det så. Hurra!

Här skålar Dorotea för mig. Och för de fjorton böcker jag förväntas skriva inom de närmsta tjugofem åren.

Aftonen var fantastisk. Jag blev hög bara av att se alla de här människorna från alla olika delar av mitt liv befinna sig på samma plats samtidigt. Fina människor. Familj och släkt och gamla skrivarkursare och vänner från olika sammanhang. Jag var för uppspelt för att kunna äta av snittarna eller hålla namnteckningen snygg (ett par gånger fastnade jag mitt i). Lite för uppspelt för allting egentligen. Men roligt var det!

TACK hörni.

Idag ska jag återgå till den s.k. verkligheten. Smälta lite. Reflektera litegrann, på en nivå snäppet över det här gränslösa självupphöjandet. Kanske! Vi får se.