I all välmening

Jag vet att det inte är nån nyhet längre och att jag är långt ifrån först att skriva om det, men jag måste ändå få ur mig lite tankar om SVTs satsning ”Ung & Bortskämd”. Som ofta har hänt förut, så försöker SVT göra ett samhällsprogram samtidigt som det ska flirta med Idol-generationen och därför också presentera en tävling.

Jag är övertygad om att de som gjort själva programmet har gjort det bästa de kunnat. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att göra tv och hur många viljor som måste samsas. En del av de program som jag själv gjort är jag otroligt stolt över. Medan vissa andra blev riktiga stolpskott. Men oavsett resultatet fanns det alltid en god idé bakom.

Och det är den jag vill kritisera här. Idén. Nån beställare på SVT måste ju tyckt att det vore en bra idé att göra ett program där man belyser hur det går senare i livet för personer som haft en tveksam uppfostran. Och det är en bra idé. Det hade kunnat bli ett tänkvärt program om hur vårt eget beteende påverkar kommande generationers liv. Men sen måste nån ha tittat för mycket på reklamtv och föreslagit att det borde vara en tävling också. Eftersom allt annat är en tävling i tv idag går det inte att göra program utan utröstningar. Nytt och fräscht. Jag menar inte att man inte kan ha tävlingar i tv. Det går givetvis jättebra. Men just i det här fallet kändes det lite konstigt.

Men det som irriterar mig mest är, när SVT nu väljer att göra ett sådant program, hur man från produktionsledningen totalt fegar ur när det gäller vilka familjeproblem man tar upp. Ska vi verkligen göra ett program där folk tävlar i taskig uppfostran? Fine. Men gör det då det riktigt. Ta barn med riktiga familjeproblem. Följ med killen som har alkoholiserade föräldrar på en krogrunda och se vad som händer. Skildra hur det går när de som blivit utsatta för övergrepp när de var små, eller vuxit upp i kärlekslösa hem, själva försöker hantera kärleksrelationer. Och låt sen föräldrarna rösta ut de som inte lyckas bra.

Vidrig tv? Absolut. Men det är precis det formatet SVT har gjort. Det är bara det att de stannade precis innan. Jag håller med Fredrik Virtanen som skrev att han kan tänka sig minst tio värre saker man kan göra för att vara en dålig förälder, än att vara för snäll mot sina barn. Deltagarna i SVTs program har inga större problem, vilket är tur för dem. Det tar inte många minuter att fixa ett ”söndercurlat” barn: Så här startar man tvättmaskinen, så här skalar man potatis, det här är bankens hemsida där du betalar räkningar, och här är platsannonserna. Klart.

Jag har svårt att se att för väl omhändertagna barn är ett stort samhälleligt problem. Vill ni problematisera situationen med att växa upp i en trasig familj så gör det programmet på riktigt i så fall. Då skulle det kunna ha en relevans. (Och försök, bara försök göra en tävling av det om ni vågar.)

Så. Nu har jag sagt mitt och nu ska jag vara tyst. Tack för att du lyssnade. Det kan förstås vara så att jag missförstått alltihop och att det är en utmärkt show. Jag har nämligen inte sett programmet eftersom jag inte hinner titta på tv. Så vad vet jag, egentligen.

Ses snart,

Henrik

PS. Idag är under en hel timme jag gäst i Lilla Al Fadji i P3, strax efter 16. Det är garanterat den bisarraste intervju jag nånsin gjort. LAF är patenterat galen i bollen.

PPS. Min nya pocket Alla Får Ligga. Har jag nämnt den förut? Både lyxpocketen som man vill ha för att den är så fin, och den vanliga pocketen man kan ge till de vänner som bara är värda 40 spänn? Jag tror att jag gjort det.