Jag blev sjuk när jag var liten

Jag tror det började med en depression. Jag visste förstås inte vad det var som hände då. Jag var bara 10 år. Jag minns bara att mitt hår frös till istappar på väg hem från badet i skolan. Jag hatade när vi hade bad på jympan. Jag skulle på pianolektion. Jag hatade pianolektion. Jag hade inte orkat öva på läxan.

Allt kändes så sorgligt plötsligt. Snön var full av grus och piss.

Jag lekte inte med kompisar efter skolan så mycket längre. Jag brukade ligga och läsa. Jag hade inte så bra aptit längre. Jag var ledsen att mamma och pappa hade skilt sig och verkade vara så hemskt arga på varandra.

Jag slutade äta smör. Någon hade sagt att det satte sig runt hjärtat så man kunde dö. Sen slutade jag äta alls. Sen kommer jag nästan inte ihåg vad som hände. Jag har gjort en serie om det jag minns. Den gjordes för några år sedan innan jag började göra serier i färg.

Jag vet inte varför det blev så allvarligt som det blev. Jag tror jag har en disposition som gör att jag är känsligare än vissa andra. Som gjorde att jag kunde gå ner mig så för att jag var ledsen över mina föräldrars skilsmässa. Min barndom var väldigt fin i övrigt. Det blev såhär ändå.