- Idag slog Axel mig.
- Vad menar du?
- Han slog mig på rasten.
- Men varför gjorde han det?
- Jag vet inte. Fröken sa att det var för att han var kär i mig. Läs mer »
Häromdagen var jag på handledarkurs på en körskola. Vi gjorde en övning där vi fick läsa en text och se hur många f vi kunde hitta. 20 sekunder fick vi på oss. När läraren summerade visade det sig att någon hade hittat två f, någon fyra f och en sex f. De allra flesta, ca 40%, hade hittat tre. Det rätta svaret var sex. Läraren, som var väldigt nöjd över att kunna illustrera sin poäng på ett bra sätt, fortsätter: ”den här personen som hittat sex kommer inte få det lätt. Hon kommer att komma till en korsning och göra som det står i trafikreglerna, men bli sedd som om hon är helt dum i huvudet, inte för att hon gör fel utan för att majoriteten gör på ett annat sätt, hon är helt enkelt en minoritet”.
Även om lärarens poäng handlade om trafiken går resultaten att applicera på mycket. Det är en klockren analys av vad som ofta händer med minoriteter kontra majoriteter. Och speciellt kring sociala normer. Fel letas, av majoriteten, hos minoriteten – inte hos majoriteten själva.
Läs mer »
Marie Tomicic har skrivit boken Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två!
När jag var färdig med min avhandling började jag längta efter det konkreta. Jag ville göra något som jag verkligen brann för. Jag ville starta eget! Men jag vågade inte. Jag visste inte alls hur jag skulle göra. Och ingen i min närhet var företagare. Istället mötte jag av drösvis med historier om hur svårt det var att starta företag. Och hur osäkert det var. (Och varför skulle jag överhuvud taget starta företag när jag kunde bli professor? Skulle jag vara så galen att inte kapitalsera på det jag lagt ned så många timmar på?)
Speciellt svårt verkade det vara för kvinnor att starta företag. Det hjälpte ju knappast. När jag till slut vågade ta beslutet att starta förlag var jag nere på bokmässan i Göteborg som förberedelse. Jag gick runt där och förundrades över hur otroligt många böcker det fanns. Känslan av osäkerhet kom tillbaka. Vad kunde jag egentligen bidra med? På mässan hittade jag en bok. Beautiful business. Än idag går jag ibland tillbaka till den för att hämta kraft och inspiration när det känns tungt och tufft. Boken är inget annat än en samling porträtt av just kvinnor som vågat. Och lyckats! Inte med spikraka vägar. Men med kraft och glädje. Helt plötsligt kändes allt enklare. De visade på möjligheterna! Och jag hade fått positiva förebilder att identifiera mig med, kvinnor som vågat!
Bild från boken Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2! (Copyright Emili Svensson)
För inte så länge sen var jag som utställare på en mässa i full fart med att dela ut information om vår finfina monter. Jag berättade såklart om OLIKA och att vi jobbade med jämställdhet och böcker med genuskoll. På magen i selen hade jag min yngsta. Plötsligt spänner en kvinna jag pratar med ögonen i mig och säger: ”Jag hoppas att det där inte är en flicka!”. Hon tittar menande på bebisen som har en färgglad sparkdräkt i lila och rött. Jag blir lite paff och svarar att ”jo, så är det ju”, samtidigt som jag undrar över vad som komma ska. ”Men varför har du då sådana kläder på henne om du jobbar med jämställdhet?” fortsätter kvinnan. Det tog ett tag innan poletten trillade ned. (De flesta mässbesökare tackar artigt för ännu-mer-av-det-här-är-den-viktigaste-montern-informationen samtidigt som det enda de längtar efter är gott kaffe.)
Ibland känns det lite märkligt att upprepa det. Att ett jämställt bemötande av barn leder till fler möjligheter, inte fler begränsningar. Det handlar inte om att göra tvärtom, att ge pojkar färgglada kläder samtidigt som flickorna får botanisera bland det mörkblå, svarta och bruna. Jag tänker att det är med jämställdhet som med demokrati, båda ger ökade möjligheter för individer att vara med och bestämma över sina liv.
Välkomna hit! Marie Tomicic heter jag och jag kommer att blogga här på bokus.com om min och Kristina Henkels bok: Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2! – om genusfällor och genuskrux i vardagen.
lllustration från boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2!” Copyright: Emili Svensson
Jag var så trött! Det kändes så orättvist! Där jag satt i soffan med en ny liten människa vaknade min ilska på nytt. Varför hade det inte hänt mer? Skulle hon tvingas in i en könsroll som var lika snäv som den jag mött? Jag visste ju själv hur obekväm den var, och mindes hur min nu tonårige son blivit bemött som pojke snarare än som den empatiska och färgglada person han var och är. Jag kände att jag fått nog. Jag ville försöka göra mer både för mina och andras barn. Jag ville ge dem hundra möjligheter istället för två! Men var skulle jag börja?
Loading ...
Samlade barnbokstips
