Saker jag stulit från andra (del 2)

Att s p ä r r a ord, snott från Stig Larsson.

Det mest obehagliga författare jag någonsin läst på svenska är Stig Larsson. Han språk är så iskallt och isklart att jag blir osäker på vad som är verkligt och vad som är text. I mångt och mycket handlar det om rytm och teknik. Han är så oerhört säker och klar att han aldrig tvekar eller stryker. Så romantiserar jag honom i alla fall, att han alltid går framåt. Att läsa Stig Larsson är för mig som att få följa med in i hans huvud.

I Avklädda på ett fält söker Stig Larsson kvalitet. Vad är kvalitet? I sig? Begreppet rinner som sand mellan hans postmoderna och relativistiska fingrar.

Tillslut blir den megalomana och narcisstiska insikten är att de enda medlen för veta vad som är bra och dåligt är Stig Larssons egna händer och ögon. Stig Larsson ä r kvalitet. Han själv är gud, i någon mening. Mäster Eckhart ler och det är obehagligt eftersom känslan i texten är att fokus vrids från att vara utåtriktat till att speja inåt, mot något kusligt omöjligt och… världen är plötsligt inverterad. Universum är jag. Eller Stig Larsson.

Det är som att det på andra sidan orden fanns en dov vilja som iakttar och blir till i samma stund som jag läser honom. Han leker med mig och jag kan inte göra något åt det.

Särskrivningar och spärrningar är ett sätt att öka eller sänka farten i texten. Stig Larsson säger att ”nu händer det, nu får du insikten om vad den här meningen betyder. Jag vet e x a k t var jag har dig. Det är då det händer.” Ofta kan det vara ett långt och jobbigt stycke om en detalj som mynnar ut i ett sådant ”då”, och i detta då vrids allting och man förstår att han vinkat med högerhanden för att få rum att dra ett kort ur ärmen med vänsterhanden.

Lite tillspetsat är känslan att läsa Stig Larsson som att bli våldtagen. Ni får ursäkta metaforen. Men känslan är att hans penna är starkare än mitt läsande öga. Det är fruktansvärt och ofrånkomligt.

Vad jag fört in i min roman? Mycket. Bland annat: P e l a r g å n g e n. Och kapitelindelningen från hans debut Autisterna. Med mera. Jag stjäl för glatta livet från Stig och försöker närma mig hans språkliga geni underifrån.