Som en rickshaw

Hur ska allt få plats?

När jag kom till Lunds Universitets Författarskola med mitt manus för några år sedan, kom jag direkt från Bangladesh och var full av önskan och lust att skriva den där romanen som jag alltid drömt om. Jag visste hur jag ville att den skulle bli. Den skulle vara färgrik och lysa bjärt, som en rickshaw, den skulle vara mild och ljum, som en bengalisk skymning. Den skulle innehålla stora livsövergripande frågor och små, pinsamma, mänskligheter som man helst vill gömma undan. Den skulle handla om kvinnor och den skulle handla om män, om rika och fattiga. Det skulle finnas politik och det skulle finnas ömhet. Allt skulle min roman innehålla, nu när jag äntligen hade chansen.

Jag minns att jag satt framför en av lärarna på författarskolan och förklarade just detta, att så, så skulle min roman bli. Han tittade på mig, läste och begrundade och sa sedan.

”Men det där är ju hela livet. Du måste välja en skärva av livet, din skärva.”

Så jag valde bort en del, och putsade istället vidare på det som skulle bli min skärva. ”Innan floden tar oss” är förhoppningsvis både färgrik och ljum, handlar om stort och smått och kvinnor och män. Som livet.
Som en rickshaw.