Världens ursprung

När jag är på bibliotek eller bokhandlar och läser ur Alltings början brukar jag oftast läsa inledningen, där huvudpersonen Saga Isaksson ser sin egen förlossning på film, och första kapitlet där hon börjar gymnasiet och träffar Pauline för första gången.

Till läsningen på ”eventet” med Books and Dreams, tidningen som Expressens kulturchef Karin Olsson skriver om här, valde jag ett stycke som berör en tavla av Gustave Courbet, L’Origine du Monde, som spelar en viss roll i boken. Publiken var vänlig och glad, Carina Nunstedt höll ett trevligt scensamtal, man fick vin i plastmuggar och jag signerade böcker utan att skriva fel namn eller datum eller stava fel på ord som ”till” och ”hälsning”.

Efteråt åt jag middag på Pastis med en författare som talade om hur orolig han var för att bli sjuk och vara sjuk på bokmässan och jag kände mig lättad av att veta att fler bär på denna känsla.

På dagen var jag ensam på kontoret igen. Jag skrev lite till, ansökte om ett stipendium som jag, vis av alla mina tidigare nederlag på den fronten, inte vågar hoppas på att få. Jag städade undan en del av bråten och åt lunch med en vän som gav mig ett spännande förslag.

Sedan satt jag mest och tittade dumt framför mig och tänkte på vad jag skulle göra innan affärslunchen med produktionsbolaget, gå på Duchamp/Picasso-utställningen eller skriva lite mer på det där jag skriver på nu. Jag tänkte jag på den österrikiske författaren Thomas Bernard och hans kostym, den engelska tweedkostymen han tog på sig när han skulle tilldelas Grillpartzer-priset av Vetenskapsakademien i Wien, och hur trång den kändes när någon påminde honom om att det inte fanns några pengar i priset, endast ära.